talk is cheap

läser den här intervjun med håkan.

såhär säger han om oskar linnros:
"Har du hört Oskar Linnros?
–Nej, inte skivan, jag har bara hört en låt på radion. Den trallade jag på i en timme efter att jag hörde den första gången.
Jag bara tänker att det är någonting som du kanske skulle gilla. Det är modernt producerat men ändå folkligt. Och han sjunger saker som ”står i din dörr, står bara still, en tredjedel av mig går hem, en tredjedel är krossad, en tredjedel är din”.
–Det där är ju musik för mig! Det är en fin melodi och en fantastisk text, det är sådant jag gillar. Det är inte svårare än så. Jag har inget emot modern musik, jag bryr mig inte om något är modernt eller inte. Men vissa menar att något som är modernt per automatik blir bra, det tycker jag är att tänka för mycket och känna för lite."

fattar ni, håkan + oskar linnros. herregud.

såhär säger han om kärlek:
"För några år sedan blev du intervjuad här i Nöjesguiden och svarade på frågan vad kärlek var. Jag minns att du svarade att man vet att det är äkta kärlek om det gör ont.
–Ja, det är min definition av kärlekens första tecken. Det är som ett lackmustest.
Vad är det som ska göra ont?
–Passion är en sådan extrem känsla. Det gör ont att vara ifrån varandra, det vrider om inombords. Och det gör ont för att man är rädd att mista den andra personen, det gör ont för att man är rädd att han eller hon inte ska tycka om en lika mycket som man själv tycker om honom eller henne, man kan vara rädd att hon ska tycka mer om en annan kille. Allt det där gör ont. Innan man har lärt känna den andra personen finns det en period av osäkerhet, och det tycker jag är ganska obehagligt. Det gör ont. Och om man är olyckligt kär, om den andra personen inte alls vill ha en, då gör det ju fruktansvärt ont.
Men hur länge ska det hålla på sådär? Om allting funkar och båda gillar varandra, hur ont ska det göra då?
–Då ska det gå över. Om det fortsätter att göra ont alltför länge, då är det nog inte bra, då kanske man sårar varandra. Men i den där initiala fasen, då är det ingen fara om det gör ont. För min del har det alltid gjort ont. Antingen är det att man aldrig får den där personen, eller inte förmår säga till den där personen vad man känner. Men det måste gå över. Man ska inte låta sig bli spelad med, att någon utnyttjar att man är i ett sådant underläge, det är inte kärlek att behandla någon så.
Hur ska det bli sedan då?
–Sedan ska man slappna av och känna trygghet bara, och känna att den här personen kommer att stanna med mig trots att jag gör fel och är en tråkig person, inte alls så rolig som man kanske är i början. Tryggheten att man får ha kvar varandra även om man är den man verkligen är, utan passionerad kärlek och kärleksförklaringar klockan tre på morgonen under en lyktstolpe. När vardagen kommer och man känner att man fortfarande är någon för den andra. Den tryggheten.
Tror du att det är viktigt att man är lika varandra?
–Nej, det tror jag verkligen inte. Tvärtom tror jag att det är bra om man är olika och kan komplettera varandra. Nu låter jag som en expert på det här…
Men är du inte det på sätt och vis, efter alla texter du har skrivit?
–Jo, jag är nog nästan det! Jag har upplevt de flesta upp- och nedgångar i kärlek, jag har ganska bra koll på de här olika fällorna och känslorna.
Häromdagen lyssnade jag på Magasins-gatan och det var lustigt, för jag hörde textraden ”jag önskar att jag inte var kär i dig, och jag önskar att jag var mer kär i dig” och den har inte sagt mig någonting tidigare, men nu sa den mig något. Det tog fem år. Men nu inser jag hur den sätter fingret exakt på hur det är att göra slut med någon och må dåligt för att det är slut, samtidigt som man vet att man inte har tillräckligt mycket kärlek att ge för att lappa ihop allting igen.
–Ja, den känslan. Att jag inte kämpade mer, att jag inte var så förälskad att jag inte släppte dig, jag önskar att jag älskade dig så mycket. Eller inte alls, jag önskar att jag slapp allt det här, för det här mellantinget gör mig bara fördärvad, det vrider sönder mig. Ja, jösses."

såhär avslutas intervjun:
"Vilken av dina egna låtar har du närmast hjärtat?
–Kär i en ängel.
Låten om hustrun Natalie. Jag är inte förvånad. För Håkan Hellström är tron på den livslånga kärleken elden som är större än allt annat. Han har uppfostrat en hel generation i romantikens livsåskådning. Och nog gör det ont ibland – livet, kärleken, känsligheten, jakten på det som är innerligt. Men han har lärt oss att det är värt det. Det är alltid värt det."

men fint eller vad! håkan du e bäst!

här är listan över de 20 översta namnen på SD:s riksdagslista
de är bla. emot homosexuella vigslar , dömd för förtal, driver anti-islam grupper, tycker inte att zlatan är svensk på "sättet han tänker, agerar och talar" (för er som inte vet är zlatan fan FÖDD i sverige) och vill motverka "ovälkommna brytningar på arabiska och serbokroatiska".
KOMMENTARER ÄR ÖVERFLÖDIGA.
jag får så jävla ont i magen. för mig är det helt OBEGRIPLIGT hur man ens kan ÖVERVÄGA att rösta på dem. har ni förresten sett deras valfilm? så sjukt obehaglig. att partiet från början var ett nazistparti säger fan allt, ALLT!

jaha, senast idag klagade jag över hur mycket jag ogillar "the boss". visste ni att han är SEXTIO FUCKING ÅR!? det kan man ju inte tro, jävligt fräsh för att vara SEXTIO ÅR!
iallafall...
den här låten:
Bruce Springsteen & The E Street Band – The Wrestler - Bonus Track 
från en av de bästa filmerna som finns. rysningar överallt!

SEXTIO ÅR (sick i say):


och, åh! mysig dag jag haft idag! först hängde jag med bergström, amanda och jonasson. (så förvirrande när malin och ida också heter malin och ida. lika bra att kalla dom vid efternamn. hade en lärare en gång som alltid kallade mig för fjellborg. haha, på något vis tyckte jag om det.)
vi åt middag, shoppade lite (hehe, jag), lånade böcker och hade skittrevligt. bergis ska flytta till sin kille nästa tisdag. läskigt nu när alla börjar flyga iväg.
sedan mötte jag upp c. om jag får säga det själv så är vi himla roliga tillsammans! herregud. folk måste hata oss. hej, hej världens jobbigaste tjejer! vi hade filmkväll med sorgliga filmer. blev dock lite besviken, för så sorgliga var dom inte. att grina till filmer är typ våran favorit hobby. vi är experter på det. E.X.P.E.R.T.E.R.

1. broarna i madison county
har kanske aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. jag trodde att jag skulle fan dö av mina egna tårar, helt sant. har satt ärr i mig. någon gång kan jag visa bild på hur jag såg ut efteråt (ja, det finns en sådan bild :-O)
2. "the ties that bind" sista avsnittet av första säsongen av o.c
när marissa och ryan dansar med varandra på bröllopet och de viskar till varandra samtidigt som den där skitsorgliga låten spelas.
marissa: i understand why you have to do this
ryan: thanks
marissa: but I wish you didn't have to
ryan: me too
marissa: i love you
när kirsten sitter på sängen och gråter och sandy kommer i och tröstar henne. när ryan åker iväg och tittar på marissa genom fönsterrutan. när seth och summer sitter på gräset och pratar. när seth seglar iväg med sin båten och marissa står på balkongen och tittar ut över havet och sedan tar fram vodka flaskan.
första gången när jag såg det avsnittet och jag inte visst vad som sedan skulle hända med alla. heartbreak!!!!
3. drömmarnas värld
grät upp en hel toarulle.
4. the lovely bones
helt obeskrivlig film. grät genom hela filmen, men inte bara för att det var sorgligt sorgligt utan också för att det var fint och för att det var hemskt.
5. titanic 
jag fan hatar den där filmen. var skitliten, typ tio när jag och malin skulle se den. (har sett den flera gånger, men aldrig slutet fler gånger, en gång var för mycket.) självklart somnade malin och där satt jag ensam i mörkret med en snuttefilt (haha!) och en döende leo dicaprio. fyfan.
upp-date: 6. crash
glömde ju en av de hemskaste (och bästa) filmerna jag sett. jag ville skrika ut av ren och skär sorg.