110227

En bild på din födelsedag.

En bild på någon du umgås väldigt mycket med.

En bild som gör dig glad.

En bild på hur du vill tillbringa varje dag.

En bild på dig själv som du tycker om.

En gammal bild på dig själv.

En bild på en person som du saknar.

En bild på din bästa vän.

En bild på din favoritplats.

En bild på din bästa maträtt.

En bild på ett plagg du känner dig fin i.

En bild från din favoritsemester.

En bild som påminner dig om gamla tider.

En bild på barndomsvänner.

En bild som du är nöjd med.

En bild på en tid du saknar.

En bild från i somras.


tänkte blogga harry potter relaterat nu när jag inte bloggat på fem dar. ok? puss.

kärleken till snape. har antagligen aldrig älskat en man som jag älskar honom.

“For him?” shouted Snape. “Expecto Patronum!”

From the tip of his wand burst the silver doe. She landed on the office floor, bounded once across the office, and soared out of the window. Dumbledore watched her fly away, and as her silvery glow faded he turned back to Snape, and his eyes were full of tears.

“After all this time?”

“Always,” said Snape.

har det där som bakrundsbild på min data om ni undrar.


+++++


FLIPPED

världens sötaste film.  the sycamore tree <3







dagens låt


lika bra som tvåtusenfem.

dagens frågor

varför läser jag hans blogg? varför berör det mig på det viset att jag måste fråga mig själv varför jag gör det?
vafödåvafödåvafödå.

dagens man

andrew garfield

lördag

idag är det min städdag. jag har då gjort det mest jag kunnat för att slippa undan. trots min väldigt framgångsrika städerska karriär (peeken avser jag var triangelskolan. det var mycket gemytligt. jag såg framför mig skräckscearion där ungdomarna kastade gamla festisburkar efter mig men så blev inte fallet. dom sa hej till mig varje morgon  och var söta och trevliga och var hjälpsamma på det viset att dom lyfte upp fötterna när jag kom med min mop. ja och nog spanade jag in ett lammkött eller två också. ja fast det bästa var väll ändå att man fick lov att röka i ett litet rum i källaren!!!!!) så är städning inte min favorit syssla.

jag har pratat i telefon.

dock måste jag påpeka att jag INTE gäspade för att samtalet var uttråkande utan för att jag var (är) så fasligt trött. fo real.

att jag är trött får man bekräftat av den här bilden. här ringde jag då till malin som befann sig ca. 15 meter från mig i samma hus, för att jag ville att hon skulle komma till mitt rum och assistera mig vid den följade photoshooten.

det här är mitt nyaste par skor. egentligen är dom ganska fula. men som ni vet är jag ytterst förtjust i fulsnygga ting. ja och så har jag svårt att motstå personalrabatten som mamma bidrar med.

läst bloggar. mina favoritbloggar är alla schulman bloggar. fick jag välja en annan familj i sverige som jag hade tillhört hade jag troligtvis valt den familjen. igår gifte sig calle och anitha så jag väntar spännt på bilder. tills vidare fick jag hålla tillgodo med alex tal som han höll på bröllopet igår. det var mycket vacker.

jaha, då måste jag väll ta itu med städningen då. antagligen kommer jag inte göra det. allt i sin ordning.

kramis.

bloggin ain't easy











ont i magen.

igår berättade carina min arbetskamrat om en liten flicka som dog när de var på semester i thailand för ungefär tre år sedan. carina och hennes man hade legat på stranden och solat, någonstans i ögonvrån hade hon registrerat att det var en grupp av flickor som var ute och lekte i havet. helt plötsligt hade det hörts ett skrik. så högt, så högt. det där skriket var det sista flickan gav ifrån sig. folk rusade genast fram till henne och den lilla flickan började kräkas. hennes mamma skrek "bra moa, bra!" för hon trodde att det var bra att hennes dotter började kräkas, kanske tänkte hon så att hon skulle kräkas upp giftet från maneten. carina och hennes man stod vid sidan av och såg allt och när dom sedan vände på flickan var hon helt tom. hon var död. fyra dagar tidigare hade hennes föräldrar gift sig och flickan och hennes lillasyster hade varit brudtärnor och hon hade varit så glad. fyra dagar senare var hon död. carinas ansiktsuttryck när hon berättade det igår. att se en människa dö sådär. man kommer nog aldrig över det. det var en bok jag läste. det var en tjej som från fönstret i sitt klassrummet sett hur människor slängde sig ut genom fönstren den elfte september. nästan tio år senare var det fortfarande de synerna av döende människor hon såg framför sig varje natt när hon skulle sova. tänk alla människor som kommer till sverige med svåra trauman och vi kommer aldrig få veta. alla soldater som kommer hem efter krig och tar livet av sig. dom som sett sådana saker vi inte ens kan förstå. världen is breakin my heart. den är upp och ner som dom säger i reklamen. opp och ner.

NEVER LET ME GO
















en perfekt film att se på alla hjärtans dag.

HÄR STÅR JAG OCH SPRICKER SÅ SVARA DIN JÄVEL GE MIG ETT JA ELLER NEJ ELLER TA OCH SKJUT MIG.


den här versionen är magi.

16.17


-

när man måste gå hem från jobbet sju på morgonen. har ont i magen, mår illa, är hungrig och trött. och man måste sätta hela sitt liv på spel och gå mitt i vägen hela vägen hem för att slippa pulsa i en halvmeter snö.

den känslan.

kan jämnföras med när jag väntat på att få göra körkortsteoriprovet i fyra timmar och sedan säger våran lärare att provtiden är uppskjuten i två timmar till.
ville slänga mig ner för stentrappan.

facebook.

asså ne jag vet inte riktigt.

viktiga saker jag gjorde igår:

1. förbeställde harry potter och dödsrelikerna pt. 1

2. och det var allt.

SNYGG


åttonde februari

för två månader sedan satt jag och mamma och malin och ida och ann-marie vid vårt köksbord och grät.
charlie, charlie. puss och kram till djurhimlen.

"jag har laddat ner min egen skiva illegalt"

oskar linnros avsnittet. se det! se det!

nästan knäppt vad han är bra.


gonatt


dagens man forts. del 2

malin: "jag har faktsikt bara åkt med honom en gång. det var så länge sedan att jag knappt minns hur det kändes..."

dagens man forts.

emma: "jag höll ju på att dö för du sa ju att han körde den här slingan förra veckan, men det kanske var bra att jag inte trodde att det var han som skulle köra för vanligtvis brukar jag se det på milsavstånd och börja le creepy."

malin: "typ som rachel i glee....undrasaflundra om jag ska åka buss till skolan imorgon...?"

några minuter senare:

emma: "bara han inte läser det här...fast varför skulle han göra det?"
malin: "ja, fast han frågade faktsikt efter dig"
emma: *hjärtat i halsgropen* "VA?!"

och sedan kom vi fram till att vi pratade om två olika personer.

just nu: heartbroken.


har ni inte sett glee är ni en skam för världen


idag har det kommit ut ett nytt avsnitt av gleeeeeeeeee. dööööööööööööööör. puckleberry!!!!!!!!!!!!!
att alla går ut high school i säsong tre is freakin me out. kommer mitt jag gå under tänker jag.

cry baby

idag har min känslosamhet or whatever nått nya höjder. efter att ha gråtit till paradise hotel och våra bästa år trodde jag att peeken var nådd men nejnej. idag på jobbet grät jag lite till bygglov. ja, tur att jag var ensam i rummet just då annars hade jag väll fått sparken.


heart skipped a beat and when i caught it you were out of reach but i'm sure, i'm sure you've heard if before


vad är det här för ledsna typer tänker ni (mamma) säkert nu. jo, det är ett enastående litet band som heter the xx. världsvan som jag är så har jag självklart hört talas om dom förut men det var först...eeeh...typ nyss som jag lyssnade för att c la upp en låt med som i
HENNES BLOGG. jag tillskillnad (detta har jag då fått berättat av typ alla jag känner, det är visst så att dom aldrig lyssnar på låtarna jag lägger upp (förutom min faster johanna då som tycker att mina musiktips är en länk till"modern musik"!), kollar aldrig länkarna jag har) från vissa andra lyssnar faktiskt på låtarna som personer lägger upp i sina bloggar. hhhmmm ja förståss inte om det är någon tveksam blogg jag läser som typ tipsar om nomy eller så. känner bara att mitt HAT mot nomy växer för varje dag sedan jag såg vad han hade på sig på grammis galan.

nu har jag hittat mina ersättare för mitt besatta lyssnande av armand mirpour förra veckan.

ÅNGESTEN

idag vaknade jag upp av ett "ring mig emma!" sms.
jonasson hade visst lite problem med att minnas fredagskvällen och ville att jag skulle hjälpa henne att fylla i hennes minnesluckor.
känns tryggt att veta att jag inte är ensam om att "ibland" inte kunna hantera kiruna-supandet som innebär att man måste vara lika full som tjejerna som dansar som horor aka. typ medvetslös.


dagens man

busschaffören
idag kan man säga att det är officiellt. jag är kär. ja, för idag hälsade han så gulligt på mig att jag höll på att välta omkull och ja, så tänkte jag, nu är jag kär. tänkte först dela med mig av min och malins sms-konersation om honom men jag tror jag besparar mig själv den förudmjukelse när ni inser att jag inte är annat än en smått sinnessjuk beundrainna.

NÄR OSKULDER KYSSER

åh finns det något värre än böcker man ha så höga förväntningar på och så blir man bara så besviken när man läst klart. när oskulder kysser hade liksom alla chanser i världen att bli en otrolig kärlekshistoria. men åh nästan ledsen blir jag när jag tänker på det bedrövliga slutet.

men stycket då benjamin talar till den sovandes nelly i det sista kapitlet (om ändå det bara kunde fortsätta så bra) är smått fantastiskt:

"Så tyst han kan låter han tårarna trilla utmed kinderna. Han sitter på stolen och han sitter vänd mot den han tänker att han älskar och bara vill så väl och bara vill vara nära och han gråter tyst och stilla över hur hon är. Men också över vad han är. Vad de har blivit. Hela ansiktet känns spänt och förvridet men han försöker inte torka tårarna, han låter dem rinna och han låter henne sova och hoppas faktiskt att hon inte vaknar och får se honom såhär. Samtidigt som han inget hellre vill än att hon ska vakna och se honom såhär och stiga upp och trösta honom, ta hand om honom.
Han är det hjälplösa barnet som sträcker upp sina armar och vill bli buret.
'Älskade älskade älskade älskling' viskar han och hör orden låta krampaktiga och bedjande och ynkliga och han har så mycket han vill säga henne, så oändligt många saker men hon vill inte lyssna. För hon har inte bara lämnat honom, hon har gått in i något där ingen kan nå henne.
'Vad händer med oss?' fortsätter han viskade. 'Nelly, vad är det som händer? Vad är allt det här?'
Att ensam i ett rum viska till en sovande männsika gör varje ord och mening speciell, ansträngd, det vet han. Men inte nu. Han har viskat korta fraser till henne förr när hon sovit och då alltid känt sig lite fånig. Men inte nu. När han viskar eller gråter fram sina ord i det här ögonblicket känns det bara nödvändigt.
'Nelly, du och jag.'
Paus.
'Jag vill inte anklaga dig för något, jag älskar dig ju så helt, så fullt ut man bara kan...eller som iallfall jag kan... Och jag vet, jag vet att jag gjort dig illa. Men jag var så liten, så dum... Älskade älskade du, jag vill inte att du ska vakna och samtidigt vill jag att alla ord ska gå in i dig... Är jag feg? Ja, jag är väll det. Jag borde kanske väcka dig och be dig att lyssna men...vi som precis, det känns precis som... Vi som precis bestämt oss för att gå in för att älska varandra djupt... Jag säger det så här... Min vackra modiga älskling, du bara...ligger där och skulle kunna sträcka mig fram och...ändå är det som att jag inte kan, det går inte. Du och jag. Allt som vi gått igenom tillsammans... Jag har gjort dig illa jag vet, men du har också gjort mig ont och...det var så mycket smuts, vi hade så mycket emot oss men... Vi gjorde det ju, vi älskade ju varandra, eller skulle ialllafall just börja älska varandra djupt och uppriktigt, djupare och djupare och det skulle få ta sin tid och... Men vi tog oss ju ur det onda, eller hur? Eller hur? Gjorde vi inte det? Allt var smuts men vi vann. Allt blev ju bara bättre och bättre, vackrare och finare för varje dag och så nu... Men vi måste, jag vill så mycket, jag hoppas att du någonstans, någonstans inuti dig känner som jag, att allt måste... Att vi måste ta oss igenom det här med, snälla, om du bara kunde liksom vakna upp ur ditt, ur ditt hårda, ur allt det där.'
Paus, gråthickning, djupt andetag.
'Om du bara kunde vakna för ett par sekunder och säga snart, snart blir det bra igen. Bara den lilla meningen och sen tillbaka till ditt hårda...'
Ny gråtattack och han torkar bort tårar.
'Jag kan förstå, jag kan förstå att du kan ha behov av att vara tyst och kall och liksom...liksom hal nu, jag kan förstå det, jag lovar. Men sen, vi måste bli lyckliga igen, du och jag, vi måste. Eller hur? Ska vi inte det? Du och jag. Allt vi gjort... I tio år har vi på något sätt alltid funnits i varandra... När vi gick på isen när vi var yngre, när vi...'
Lång paus.
'När du sa...' Ansiktet förvrids och det kommer mer tårar och kittlar längs med ansiktet.
'När du sa... Eller... Jag hoppas du minns sådana där små saker som jag själv glömt bort, för jag minns sådana där små saker du sagt och jag kan tänka på små meningar, små små scener hur många gånger som helst. Som, som du sa en gång när jag log. Du sa ' jag älskar när du ler så där' och du sken och du menade vad du sa och det var så underbart och jag ville hålla det kvar och jag sa 'vadå, ler hurdå menar du?' Och du svarade, du svarade som en liten liten flicka, du sa 'Du ler så att solen slår ut'."

den sista meningen är FET för att jag tycker att den var extra jättefin!


svårt det här med politik

"jag bryr mig om alla men jag vill inte betala skatt"

tyvärr vill personen som outade det där FANTASTISKA citatet förbli anonym.

-

jag låter det som lotta sa igår summera typ allt jag känner angående ett högst normalt besök på arran:

"jag kan inte vara feminist när jag ser det här"

tjejer som klär sig som horor. tjejer som dansar som horor.

och det faktum att dj:en från HELVETET spelar typ i gotta feeling i märkliga remixer. man bah URSÄKTA skaffa dig ett nytt jobb för fan. 

hejhej.


idag:

gick vi på stan här i kiruna. nivet - lindex, jc, maya (????), vero moda, eurosko.

vad jag tyckte om det:
jag blev deperimerad. hela min livsglädje försvann.

POSTSECRET part two