he was 22 unemployed with a perfect smile on his way to paris no i never asked why.his english was as bad as mine but i will remember those hours for the rest of my days.

jag älskar låtar som man först tror är lyckliga för att musiken är så glad men sedan så märker man hur jävla sorglig den faktiskt är. den glada musiken fuckar upp ens huvud och sedan när man bara lyssnar på texten så fattar man. älskar de där få sekundera då man inser det.

håkan är experten på detta men min bästa glad-sedan-sorglig-låt är ändå:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback