talk is cheap

ingen som skäller mot dörren tills han upptäcker att det är jag. ingen som sitter nedanför bordet och vill ha pizza. ingen som kurar ihop sig bakom min rumpa när vi ser på idol. ingen som vill hinna först ut ur bilen. ingen som viftar så mycket på svansen att han nästan välter omkull när jag kommer hem efter att ha varit borta i en vecka. ingen som krafsar på min dörr. ingen som rullar sig i snön. ingen som lägger sig under bordet efter att ha tagit en socka från mitt rum. ingen som skäller när folk går förbi vårat hus. ingen som skäller besatt på jt. ingen som väntar på mig utanför toaletten. ingen som sitter bredvid mig när jag röker och tittar på mig med onda ögat. ingen som slickar mig på munnen, näsan, kinderna, hakan, öronen. ingen som trånar efter chiuauan lova längre ner på gatan. ingen som leker med dino. ingen som ligger på mina fötter när jag bloggar. ingen som gnager på ett ben lika stort som han själv. ingen som följer med pappa och fiskar. ingen som följer med morfar till pojkijärvi. ingen som slickar på malins målarfärg. ingen som räddar små harungar. ingen som ligger intryckt mellan väggen och byrån, under elementet, gömmer sig under min säng. ingen charlie. ingen världens finaste charlie.

under jackan var min finaste svarta klänning. ögon som blev tomma. mamma luktade på hans öron en sista gång. "det luktar som charlie" en familjemeddlem borta. samma datum som john lennon, 30 år senare. kanske sitter han där och spelar på sin gitarr och charlie springer runt med hela höfter och friska ben. viftar på svansen, slickar john lennon i örat.
det hade väll varit fint.
lilla charlie.