till sofie.

var det bara jag som var nervös så nervös, nervös varje sommar när ni kom upp till kiruna? när alla familjer skulle samlas hemma hos morfar, ja, då pickade mitt lilla hjärta som en fågel. men det släppte ju ganska snart när vi väl träffades. minns hur vi brukade ligga i morfars gamla säng och spela kort, minns att vi brukade göra det tills jag blev åtminnstone tolv år. och det pirrade alltid lite i min mage, för det var ju så spännande. här är mina kusiner från stockholm och dom är fett coola. ja ungefär så tänkte jag. sedan kom sommaren då jag fyllde tretton år och hela kroppen och livet blev en orkanvind. jag slutade spela kort med er i morfars gamla säng och jag stod sur med armarna i kors lutad mot väggen. men så varje gång som ida, för hon spelade ju fortfarande kort med er, berättade om att ni tillochmed gått på stan, ja, då stack det till lite i kroppen, kanske i hjärtat, minns inte riktigt, för jag ville ju också vara med. det ville jag ju egentligen. dessa år flyter ihop i mitt minne. de värsta åren i livet hittills. men så en dag var jag sexton år och lite vuxnare, lite tryggare och kanske lite gladare. vi hade väll inte pratat på flera år när jag och malin och ida kom ner en vår. mitt hjärta pickade nästan lika snabbt som när jag var en liten flicka när vi skulle ses igen, hur skulle det bli det här nu, skulle vi ha något att prata om, skulle vi prata överhuvudtaget, kanske skulle jag förvandlas till den där sura trettonåringen igen, hjälp det ville jag ju inte. och sedan....
 
gick det väll ganska bra tycker du inte? när vi satt på dom där klipporna en kväll och pratade. tror jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. nu pratade vi med varandra när ni kom upp till kiruna och när jag var på klassresa i trean och vågade fråga om du ville ses, det var ju första gången vi skulle vara helt ensamma och det bara var så lätt. för det är så det är att vara med dig, det är inte komplicerat eller svårt, det bara är. när jag är med dig så känns det som att du är en del av mig och kanske att jag är en del av dig med. jag älskar den jag är när jag är med dig och jag tror att det är bra, åtminnstone är det väldigt roligt att vara med dig. och jag hoppas att du vill vara en del av mig så länge jag lever.
vad jag vill säga med detta är att, det finns ingen jag hellre har på mig likadan jacka som och ser ut som världens tönt tillsammans med, än dig.

vad sa du nu då!?!

Kommentarer
Postat av: soffan

jaa, exakt sådär var det... blir helt känslosam! Å min lilla emma, med dig är livet en fest! <3

2013-03-08 @ 06:30:35
Postat av: Mamma

Och så fick mamma en liten tår i ena ögat... Fint!

2013-03-08 @ 08:47:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback