talk is cheap

igår 03.14: eftersom jag sitter på jobbet och har dödsångest, så tänkte jag att vad vore mer passande än att göra den fetaste listan över männen i mitt liv? nä just det, inget.

(i någon form av inbördes ordning):

 

the love i have for him...den är lika stark idag som för nio år sedan. sa senast härom vecka att o.c har präglat hela min syn på livet och då främst seth som still am min favoritmodell på kille. då sa matilda att jag aldrig träffar någon som ser ut/är som honom och då kan man ju gissa att det är därför det ej gått så bra....för, han är ju perfektion, finns inget mer att tillägga.

scott disick

ingen som känner/inte känner mig kan ha undgått min kärlek (skulle likna det mer vid en besatthet) till honom. pratar om honom med kassörskan på h&m,det obligatoriska jag-kommer-aldrig-älska-dig-mer-än-zlatan-samtalet med alla ragg, hans biografi som jag preachar som självaste bibeln (är bättre), det sjuka i att jag tänker att han ska bläddra igenom alla bilder som fans taggat honom i på facebook och se bilden på mig och miriam och tänka mmm i like it who is she want to marry her, varje match på tv och man bara längtar, väntar på inzoomning, denna ständiga väntan...

det här är mer en icke-kärlek, finns inte en enda del av mig som skulle tap that och typ fantisera om giftemål och barn. det är mer bara att jag....känner så mycket för honom. får ont i magen varje gång jag ser de där ledsna ögonen, vill klappa hans hår, torka hans tårar, mata med glass, försiktigt vagga till sömns och om jag på någe sätt kunde, skulle jag göra allt för att han fick återförenas med sin älskade lilly. rip *korstecken* the tears are coming.....

här finns inga långa dagboksinlägg eller gamla afficher i garderoben. bara en av hans böcker i bokhyllan och som högst ett litet "tror jag smäller av, han är så snygg" över en kaffe med en kompis som sedan kan tystas. allt detta noga uträknat för att ej verka som ett galet fan när vi väll springer in i varandra på gatan och blir ett par osv. alltså den mest sofistikierade och vuxna kärleken på denna lista. ändock den mest tragiska.

(detta inlägg kommer självfallet raderas)

julian casablancas

lyssnar på håkans nya.

så rädd för det där, att det ska vara över. jag vill aldrig att det ska ta slut. tänker på alla år som redan gått, hur fort det gick, tycker ni inte? så himla rädd för att det snart är slut, det går ju så snabbt livet.

har varit tvungen att omvärdera honom. bloggin aint easy och a girls gotta do what a girl gotta do för att knopa ihop ett inlägg och de dugliga männen börjar ju sina...skojja. nåväl här alltid haft någe emot denne man (alltså, hans vidriga stockholmska....) men så såg jag hissen med filip och fredrik och blev kind of in love. gulli person och förmodligen den ende svenske 47 åringen man ej hade bangat.

alltså. har ju haft ett sådant pirr i kroppen på sista tiden. vet ej hur många gånger jag stannat upp och utbrustit åh gud så vackert det är (ja precis så) och knäppt av en bild. häromdagen fick jag sällskap av en annan natur slash omgivningsälskare på promenad, matilda, skönt att inte känna sig så ensamt malplacerad bland alla joggare och morsor ute på pw.

"men han saknar ju dig! det är ju för att du är så fin."

"ja så måste det ju vara, för smart är jag ju inte!"

"men det är du ju!"

"jaa det med förstås."

nu skulle man ju kunna tänka sig att jag skulle skriva något om hur fel det är att tävla i skönhet och yada yada...men inte är man väll sån. det lämnar vi till genusochyadayada bloggarna mvh sköja.

IALLAFALL.

jag älskar, älskar, ÄLSKAR detta program. visst är det bättre än vad amerikanska säsongerna någonsin va typ? har ni sett? vem är er favorit? jag älskar alla tjejer som är kvar nu men pamela....asså vilken gullis, så rolig! och jonas, i don't know men varför får han inte en egen serie!? så härlig person. har sett alla avsnitt som kommit ut nu och vill typ dö för att det är en vecka kvar tills nästa :(

var det bara jag som var nervös så nervös, nervös varje sommar när ni kom upp till kiruna? när alla familjer skulle samlas hemma hos morfar, ja, då pickade mitt lilla hjärta som en fågel. men det släppte ju ganska snart när vi väl träffades. minns hur vi brukade ligga i morfars gamla säng och spela kort, minns att vi brukade göra det tills jag blev åtminnstone tolv år. och det pirrade alltid lite i min mage, för det var ju så spännande. här är mina kusiner från stockholm och dom är fett coola. ja ungefär så tänkte jag. sedan kom sommaren då jag fyllde tretton år och hela kroppen och livet blev en orkanvind. jag slutade spela kort med er i morfars gamla säng och jag stod sur med armarna i kors lutad mot väggen. men så varje gång som ida, för hon spelade ju fortfarande kort med er, berättade om att ni tillochmed gått på stan, ja, då stack det till lite i kroppen, kanske i hjärtat, minns inte riktigt, för jag ville ju också vara med. det ville jag ju egentligen. dessa år flyter ihop i mitt minne. de värsta åren i livet hittills. men så en dag var jag sexton år och lite vuxnare, lite tryggare och kanske lite gladare. vi hade väll inte pratat på flera år när jag och malin och ida kom ner en vår. mitt hjärta pickade nästan lika snabbt som när jag var en liten flicka när vi skulle ses igen, hur skulle det bli det här nu, skulle vi ha något att prata om, skulle vi prata överhuvudtaget, kanske skulle jag förvandlas till den där sura trettonåringen igen, hjälp det ville jag ju inte. och sedan....

 

gick det väll ganska bra tycker du inte? när vi satt på dom där klipporna en kväll och pratade. tror jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. nu pratade vi med varandra när ni kom upp till kiruna och när jag var på klassresa i trean och vågade fråga om du ville ses, det var ju första gången vi skulle vara helt ensamma och det bara var så lätt. för det är så det är att vara med dig, det är inte komplicerat eller svårt, det bara är. när jag är med dig så känns det som att du är en del av mig och kanske att jag är en del av dig med. jag älskar den jag är när jag är med dig och jag tror att det är bra, åtminnstone är det väldigt roligt att vara med dig. och jag hoppas att du vill vara en del av mig så länge jag lever.

vad jag vill säga med detta är att, det finns ingen jag hellre har på mig likadan jacka som och ser ut som världens tönt tillsammans med, än dig.

vad sa du nu då!?!

"det verkar vara något fel på stoppknapparna. om ni ska av säg till annars stannar jag inte!" 

- den kollektiva rädslan för att behöva skrika genom hela bussen. Helst om man satt lägst bak....som jag.