saker som minst sagt bekymrar mig del 1
- när jag tassar till köket för att hämta mer kaffe så måste jag passera, först de stora vardagsrumsfönstrena för att sedan ta mig förbi de om ännu större köksfönstrena. och varje gång jag ser avspeglingen av mig själv i glasrutorna hoppar hjärtat över ett slag. försöker tränga undan rädslan men är övertygad, där ute i mörkret, bakom min egen spegelbild, står hen och väntar. det berömda psykfallet, sociopaten, pyskopaten, cannibalen. det är fullkomligt möjligt att det skulle kunna inträffa, hen kastar sig genom fönsterrutan och...alltså vill inte gå ut i köket mer. är det ok om jag besätter mig i soffhörnet resterande arbetstid? det är inte meningen att man ska tassa runt i ett stort hus med panorama fönster om nätterna. då ska man ligga ovetandes i sin säng och kanske inte ens hinna vakna till innan det händer. nä jag säger det, när jag blir stor ska jag bo i ett fucking höghus, i ett gated community med secret service vakter.
- sedan kom jag inte på något mer. föregående ockuperar för stor del av mig hjärna just nu.
- jo kom på en grej. människor, och detta är nästan bara unga människor typ under 25, som pratar med yviga handrörelser, hög röst, dom nästan skriker när dom talar, formulerar sig i konstiga ord och meningar så man inte fattar vad som sägs, ska låta så jävla smarta och intelligenta och fyndiga och rappa och vassa och så nytänkande och nyskapande. och fast dom pratar så mycket så är det fan inget vettig som kommer fram. ni vet jag menar!? asså fyfan vad jag har kräks i munnen.
- varför i hela helvetet går det inte att radera historiken på google. psykopat och secret service känns inte som de mest optimala sökningarna man vill att ens chef ska se efter några veckor på jobbet.
Kommentarer
Trackback