it's my party and i cry if i want to.

började gråta när jag såg ryssland bidrag till eurovision:

oklart varför.
tänkte att jag har tappat det totalt.
sedan tänkte jag att det måste vara för att jag blev så varm i hjärtat av dessa små tanter.
men ändå där någonstans: snart kommer vi vara där och då är det försent. då är det över på riktigt. och när tanterna sjunger party for everybody, tänker jag, party för vem då? det är inte så jävla mycket party i detta liv ska ni veta. mitt hjärta är för skört för att klara av allt som händer här i världen. jag vet inte, önskar att jag kunde känna hopp för livet, för mänskligheten, för världen i längre än typ tio minuter åt gången. det är så svårt, tycker ni inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback