talk is cheap

varje gång jag åker buss och det inte är den stilige busschaffören som kör förbannar jag kollektivtrafik guden. för varje gång jag träffar honom bli mina hej allt mer förföriska och exalterande på samma gång. jag tror han gillar mig också! han är alltid så hjälpsam och vänlig. camilla tycker att jag ska "satsa på honom!" jahaja. kära bloggläsare hur bjuder man ut en helt främmande peson på minst obehagliga sätt? det undrar då jag!
idag var vi två med om ett riktigt filmögonblick (varje gång jag upplever såna här små filmögonblick är jag tacksam över att ingen kan läsa mina tankar. min hjärna arbetar snabbt, snabbt (ovanlig). vilka spelar rollerna? vilken musik? vad för sorts film? till den otroliga filmen om hela mitt liv har jag bara "hunnit" casta fram två roller av mina nära och kära. gudars vad glad malin kommer bli över att audrey tautou får spela henne! jag vet inte men det känns som att det här jag håller på med ibland måste vara någon liten skada jag har. andra tvättar händerna tjugo gånger efter varandra men jag, jag komposerar filmmusik och väljer locations i min hjärna.)

iallafall. jag satt inte i min buss. så åkte hans buss förbi. jag trånande tittade ut genom fönsterrutan (det enda som fattades var att det regnade) och hör på det här, i mina hörlurar var för tillfället, en av mina bästa låtar, there is a light that never goes out!
and if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die.
vilken grej va!  
plötsligt var jag huvudrollen i en tragisk kärlekshistoria. han skulle spelats av matthew gray gubler. och jag skulle spelats av kristen dunst. minst 6 oscarsstatyetter.
magnifikt! en given succé!

jag absolut älskar dessa filmögonblick som inträffar lite titt som tätt i mitt liv! senast jag var med i en skräckfilm var för någon dag sedan när jag stod ute och rökte och jag hörde ett prasslande under trappan. voine, voine som morfar brukar säga.