talk is cheap

igår berättade carina min arbetskamrat om en liten flicka som dog när de var på semester i thailand för ungefär tre år sedan. carina och hennes man hade legat på stranden och solat, någonstans i ögonvrån hade hon registrerat att det var en grupp av flickor som var ute och lekte i havet. helt plötsligt hade det hörts ett skrik. så högt, så högt. det där skriket var det sista flickan gav ifrån sig. folk rusade genast fram till henne och den lilla flickan började kräkas. hennes mamma skrek "bra moa, bra!" för hon trodde att det var bra att hennes dotter började kräkas, kanske tänkte hon så att hon skulle kräkas upp giftet från maneten. carina och hennes man stod vid sidan av och såg allt och när dom sedan vände på flickan var hon helt tom. hon var död. fyra dagar tidigare hade hennes föräldrar gift sig och flickan och hennes lillasyster hade varit brudtärnor och hon hade varit så glad. fyra dagar senare var hon död. carinas ansiktsuttryck när hon berättade det igår. att se en människa dö sådär. man kommer nog aldrig över det. det var en bok jag läste. det var en tjej som från fönstret i sitt klassrummet sett hur människor slängde sig ut genom fönstren den elfte september. nästan tio år senare var det fortfarande de synerna av döende människor hon såg framför sig varje natt när hon skulle sova. tänk alla människor som kommer till sverige med svåra trauman och vi kommer aldrig få veta. alla soldater som kommer hem efter krig och tar livet av sig. dom som sett sådana saker vi inte ens kan förstå. världen is breakin my heart. den är upp och ner som dom säger i reklamen. opp och ner.