never give up, it's such a wonderful life
min nya musikcrush. varje dag känner jag cravings efter att lyssna på dom. +++++
låter som någonting från 80-talet, fast på ett bra sätt. på ett jävligt bra sätt.
kan redan pricka filmklassikern som det finns några rader om i stay, fast det var inte in the pouring rain.
utan mer såhär:
"vi måste prata"
"om vadå? det finns inget mer att säga...UT UR MITT HUS!"
*kramar varandra och börjar gråta. sedan går han och jag ser hur han sätter sig i taxin och åker iväg, smäller igen dörren och sätter mig ner på golvet och gråter lite mer*
ryser fortfarande när jag tänker på det. att the scientist var "våran låt" (åååhhh töntigt eller vad, att vi ens hade en sån låt, nej vi hade tillochmed flera. typ november rain. fuckin' sad...) säger ganska mycket om den tiden i mitt liv...
andra filmklassiker jag vill vara med om:
vaknar-av-att-killen-man-är-kär-i-spelar-gitarr-och-sjunger-någon-smörig-låt-till-en-utanför-ens-fönster-och-han-väcker-alla-grannar-som-sedan-applåderar-när-han-sjungt-klart.
sätta-sig-i-en-taxi-och-säga-"follow that car!"
man-träffar-killen-man-inte-kunnat-vara-tillsammans-men-av-någon-töntig-anledning-det-regnar-ute-och-man-springer-fram-till-varandra-och-han-bara-"it's always been you, emma!"-och-sedan-står-man-där-och-hånglar-ute-i-regnet.