FRANS FOR PRESIDENT
åh jag älskar han. bloggkommentatorerna vill ha han som kompis och det vill jag med. typ den bästaste bästa gaykompisen! dock är det en sak vi inte har gemensamt. han hatar ensam mamma söker och jag älskar skiten. men utöver det... a match made in heaven.
"Det är stora fel på min skola. Vi får se hur det blir denna vinter, men I have a feeling att Kanadagåsen är gravt ocreddig. Kanske inte bland förstaårselever, fast de räknas ju inte, men bland resten. Alla har Fjellräääääääääven istället eftersom det är såå praktiskt och självuppfyllande. Det är ju så bra. Man kan fortfarande visa att man har pengar och viss stil/koll men samtidigt utstråla en viss aura av att vara alternativ och lite *Hej jag är miljöpartist och har gjort ett aktivt val att köpa svenskt kvalitetsmode med rötter från friluftsfascistiska forntider eftersom jag hatar Canada Goose och ser ner på folk som har det ba för att det är så jävla 2007 och wannabe high end*. Ja ni fattar.
Även folk som HATAR märkeskläder och hellre skulle dö än ha på sig något snyggt och trendigt som inte är från 1982 tycker faktiskt att Fjellräääääääven är helt okej eftersom det är den perfekta modekompromissen.
Jag tycker det är så fint. Märkesbögar och 17-åriga gravt förtappade secondhandkärringar kan liksom förenas kring en och samma märkeskult. Gud vad jag har svårt för såna förresten. 17-åriga secondhandkärringar asså. Den påklistrade saktfärdigheten, tygväskan, kjolen, intresset för *poesi och konstnärsskap*, aidsblicken, det där svårt emliga kroppsspråket och prettoklyschorna som faller ut från munnen om de för en gångs skull ba skulle öppna munnen frivilligt utan att ha druckit sig salongsberusade på fine wine. Man ba "Är det inte dags för tant att sätta sig ner och vila en stund nu?"..."
asså gud, det skarpa ogillandet jag känner mot dessa 17-åriga secondhandkärringarna. det finns ingent slut på det ogillandet! inte just deras utseende eller klädstil (jag gillar också secondhand!!!) utan mer kombinationen tant-utseendet och deras pretensiösa personlighet. vill kräkas när jag tänker på hur de citerar dylan i tid å otid och hur de verkar vara dead serious hela jävla tiden. jag är aldrig dead serious. fan va trist liksom.