memories never dies
sitter här och läser min egen blogg (inte så ovanligt vill jag lova er ;) och är mycket tacksam över att den finns. alla minnen som finns sparade. så himla praktiskt. jag blir nästan helt rörd av att läsa mina gamla inlägg, tänker att "nog är jag allt bra fin va."
just nu läser jag det här. sitter här och fnissar för mig själv. det känns som en annan tid, som om jag var en liten unge då. så sjukt att man förändras så mycket hela tiden. för varje sekund som går formas man. varje handling, varje val, varje erfarenhet spelar roll. har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var just då. mitt hjärta slog i 180 flera dagar efteråt. ni ser väll mitt hysteriska, stirriga leende? herregud vad nervös jag var.
tänk hur nostalgisk och lycklig man borde känna sig när man är typ 80. att bara sitta där och se tillbaka på alla roliga saker man gjort. att känna sig nöjd när man dör för att man har fått gjort alla dom där sakerna. det borde vara den mest befriande känslan som finns, att bara känna sig nöjd.
just nu läser jag det här. sitter här och fnissar för mig själv. det känns som en annan tid, som om jag var en liten unge då. så sjukt att man förändras så mycket hela tiden. för varje sekund som går formas man. varje handling, varje val, varje erfarenhet spelar roll. har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var just då. mitt hjärta slog i 180 flera dagar efteråt. ni ser väll mitt hysteriska, stirriga leende? herregud vad nervös jag var.
tänk hur nostalgisk och lycklig man borde känna sig när man är typ 80. att bara sitta där och se tillbaka på alla roliga saker man gjort. att känna sig nöjd när man dör för att man har fått gjort alla dom där sakerna. det borde vara den mest befriande känslan som finns, att bara känna sig nöjd.
Kommentarer
Trackback