talk is cheap

tänkte bjuda er på den första delen av en ny sak jag håller på att skriva. om ni kommenterar vad ni tycker skulle jag bli väldigt glad. tack på förhand. 

Ett

Vincents iskalla ögon var det värsta han upplevt under sitt tjugoett åriga liv. Nu, flera månader senare, borrar dem sig in i honom som sylvassa knivar. Dem tränger så djupt in i honom att han ser dem varje gång han blundar. Kanske har han därför inte sovit en enda blund på flera månader, men det är så svårt att veta för ända sedan den där dagen i augusti förra året har han gått runt i något slags vakum, en luftbubbla där han knappt hör sina egna tankar. Om det nu var så att han inte sovit en blund på flera månader var det inget han märkte av. Världen var lika vimmelkantig och de svagt lila skuggorna prydde fortfarande den tunna huden under hans ögon. Kanske berodde det på sömnbrist eller på det faktum att hans hjärta inte fungerade som det skulle. Ibland kändes det som om det slutade slå men det hoppade bara över något slag. Hans hjärta var i otakt med resten av världen.

Han hade sett henne en sval försommarkväll för några veckor sedan. Hon gick längre fram på andra sidan vägen och precis innan hon skulle svänga över till hans sida vände hon på huvudet. Hennes långa hår fladdrade i vinden och några hårstrån fastnade mot hennes läppar. Hon drog försiktigt undan håret och samlade ihop det på ryggen. Sedan hade hon sett honom, för några sekunder hade världen stått stilla, deras blickar hade mötts och hon hade tveksamt höjt handen mot honom, i hennes ögon fanns ett sorgsamt skimmer. Bilen som stannat framför hennes fötter vid övergångsstället tutade och hon som skakade på huvudet för att vakna upp ur en dagdröm och sprang snabbt över vägen. Innan hon försvann ner vid tunnelbanestationen längre fram på vägen hade hon vänt på huvudet och sett på honom en sista gång.

Ingen hade fått någon. Alla tre hade lämnats tomhänta.