BITTERSWEET SYMPHONY
ni vet saker man var med om för så länge sedan att man undrar om det verkligen hände?
precis så.
minns knappt hur blodet i mina ådror brann när jag tänkte på honom, hur jag kände honom här inuti fast vi inte rörde varann. första gången vi träffades sa jag att jag gillade morrissey och flera månader senare sa han "jag vet en låt!" och så satt han på min favorit morrissey låt. minns knappt hur jag låg raklång på golvet och tänkte "måste det bara såhär svårt? måste det verkligen det?!" det var så underligt allt det där. att kunna känna sig så borttappad av någon man inte ens kände. hur man kan gå över till att avsky en person som man en gång trodde man brydde sig om. om jag ser honom nu kan jag knappt titta på honom, vågar inte. går bara förbi utan att kasta en blick mot honom. han är en helt annan person nu, jag är en helt annan person nu. som om det var en annan värld, en annan tid.