talk is cheap

ibland funderar jag över om jag har något psykiskproblem. alltså på riktigt, på riktigt.
för:
sjukt glad två miuter senare sjukt arg
jag hatar när inte alla tycker precis som jag
ibland när jag ska tänka tar det bara stopp. det blir bara helt vitt. och bara helt STOPP.
extremt paranoid. då menar jag verkligen extremt paranoid. så paranoid att jag nästan inte ens vågar publicera det här inlägget för att ni kommer säkert skratta åt mig. tänker "är det kameror i mitt rum?" "hör någon vad jag säjer?" "är hela mitt liv en teve-serie?" "tycker folk att jag är så asful att dom skrattar bakom min rygg?"
blandar alltid ihop lilla b och d när jag ska skriva för hand. tar skitlänge innan jag kommer på vad som är vad.
när jag inte vet vad jag ska ha på mig nästa dag, brukar jag gå igenom hela min garderob i huvudet, när jag ligger i sängen och ska sova.
ibland kan jag inte somna på 4 timmar.
ibland kan jag känna ett sånt djupt hat mot hela världen, mot allt. som att jag bara vill slå sönder hela världen.
en gång satt jag och googlade psykiskasjukdommar i flera timmar för att hitta någon som kanske passade in på mig. har fortfarande inte hittat någon. jag kanske har någon alldeles egen special sjukdom. det hade varit gulligt va!

en gång hörde jag röster men sedan kom jag på att det bara var mina egna tankar.