sjukt van?!
igår och idag höll dom som gått retorik kursen sina slutatal. min supersmarta klasskamrat minna höll ett tal om vanor. det fick mig såklart att tänka på mina egna små vanor.
att börja räkna saker. typ hur många blåa saker finns det i det här rummet? kanske när det är paus i något teve-program eller när jag står och väntar på en kompis som kommer för sent (vilket händer typ...eeehh...aldrig, tidsoptimist, javisst!) det jobbiga med det här är att det måste bli antigen ett jämnt tal eller ett ojämnt tal beroende på vilket humör jag är på. ojämnt är lite ledsen och jämnt är ganska glatt. eller kanske någon fin kombination som typ: 131 eller 22.
skala apelsiner. det hatar jag! ni vet det är vita. tänker att det är något slagst mögel som samlas under skalet, så jävla äckligt. det måste bort bort bort. alla hinner äta upp sin apelsin innan jag ens har skalat klart min.
fundera på små jävla saker flera veckor i sträck. varför sa jag så till honom, är jag helt dum i huvudet eller? vad menade hon egentligen när hon sa sådär? och varför varför varför gjorde han så?
det är inte det att jag tar åt mig av dumma saker folk kan säja ibland, det skakar jag av mig snabbt. det är just såna där små saker ingen annan tänker på. som jag kan fundera över så himmla länge efteråt. jag analyserar sönder allting. det är nog min värsta ovana.
att börja räkna saker. typ hur många blåa saker finns det i det här rummet? kanske när det är paus i något teve-program eller när jag står och väntar på en kompis som kommer för sent (vilket händer typ...eeehh...aldrig, tidsoptimist, javisst!) det jobbiga med det här är att det måste bli antigen ett jämnt tal eller ett ojämnt tal beroende på vilket humör jag är på. ojämnt är lite ledsen och jämnt är ganska glatt. eller kanske någon fin kombination som typ: 131 eller 22.
skala apelsiner. det hatar jag! ni vet det är vita. tänker att det är något slagst mögel som samlas under skalet, så jävla äckligt. det måste bort bort bort. alla hinner äta upp sin apelsin innan jag ens har skalat klart min.
fundera på små jävla saker flera veckor i sträck. varför sa jag så till honom, är jag helt dum i huvudet eller? vad menade hon egentligen när hon sa sådär? och varför varför varför gjorde han så?
det är inte det att jag tar åt mig av dumma saker folk kan säja ibland, det skakar jag av mig snabbt. det är just såna där små saker ingen annan tänker på. som jag kan fundera över så himmla länge efteråt. jag analyserar sönder allting. det är nog min värsta ovana.
Kommentarer
Trackback