och om du nånsin hittar mig lyft mig från min dvala
Hej SNYGGINGAR. Hur mår ni idag? Idag mår jag ganska bra faktiskt. I natt drömde jag att jag åkte till Arvikafestivalen. Med mina föräldrar (?). När jag inte lyssnar på Tim Neu när jag ska sova drömmer jag alltid såna destruktiva drömmar.
När jag vaknade rullade jag runt i min säng och tänkte "varför har Sonken åkt utan mig!?!?"
Efter ett tag somnade jag om. Drömmde om Arvika igen. Fast denna gång bodde jag i kollektiv i ett stort övergivet hus med massa galna människor, blandannat Fabrizio Moretti. En sån fin andra dröm, en sån bra dröm att man suckar när man vaknar.
Nästa sommar ska vi dit och det kommer bli så jäva roligt. Denna sommar hittade hon något så fint som sin drömpojke i Arvikaskogarna. På festivaler kan man också se Pelle från The Hives inne på en pizzeria! Kom precis på att jag inte berättat för er om då jag såg ungefär Sveriges snyggaste man (alltså Pelle) på ca. 2 meters avstånd.
Då Emma mötte Pelle, kind of:
Jag och Camilla var på väg till biljettutlämningen. Jag åt mjuk glass och det var allmänt fint. Vi närmade oss en pizzeria. Lalala... Jag tittar in i fönstret. Åh vilken stilig man det stog där inne tänkte jag då. Men vänta lite jag känner igen honom tänkte jag lite senare. Efter några sekunder utbrister jag "Camilla!!! Det är Pelle, det är Pelle!!". Hon tittar på mig och säjer "Vadå? Vilken Pelle?" "Det är PELLE FRÅN THE HIVES!" Jaha, inget mer med det, tycker hon. Jag var ju såklart tvungen att titta in i fönstret igen och ler fånigt. Han tittar upp och ler. VÅRA BLICKAR MÖTS. Jag får glass i halsen och han skrattar åt mig. Han var sååå snygg. Den kvällen/natten skuttade jag runt med "Pelle" skrivet på min panna. Dessvärre höll jag på att dö när dom spelade samma kväll. Kunde inte andas och kände mig ihjälklämd och det hela var mycket obehagligt.
Jag ångrar mycket att jag inte styrde mina steg till pizzerian och åtmindstånde sa hej, jag tycker du är svinsnygg. Så mycket man kan ångra såhär efteråt.
Festivaler är nog det finaste som finns. Det är sommar också. Jag längtar efter sommar. Man är alltid så ledsen på hösten. Vet ni varför? Inte jag heller. På sommaren/våren är jag glad ca. 95 % av tiden. På hösten/vintern är jag glad ca. 60 % av tiden. Varför är det så? Det är ju bara för hemskt alltså.
Nu lyssnar jag på Hästpojken. Ett alldeles för fint band som jag lyssnar alldeles för lite på. Ändring på det.
Puss och kram.
När jag vaknade rullade jag runt i min säng och tänkte "varför har Sonken åkt utan mig!?!?"
Efter ett tag somnade jag om. Drömmde om Arvika igen. Fast denna gång bodde jag i kollektiv i ett stort övergivet hus med massa galna människor, blandannat Fabrizio Moretti. En sån fin andra dröm, en sån bra dröm att man suckar när man vaknar.
Nästa sommar ska vi dit och det kommer bli så jäva roligt. Denna sommar hittade hon något så fint som sin drömpojke i Arvikaskogarna. På festivaler kan man också se Pelle från The Hives inne på en pizzeria! Kom precis på att jag inte berättat för er om då jag såg ungefär Sveriges snyggaste man (alltså Pelle) på ca. 2 meters avstånd.
Då Emma mötte Pelle, kind of:
Jag och Camilla var på väg till biljettutlämningen. Jag åt mjuk glass och det var allmänt fint. Vi närmade oss en pizzeria. Lalala... Jag tittar in i fönstret. Åh vilken stilig man det stog där inne tänkte jag då. Men vänta lite jag känner igen honom tänkte jag lite senare. Efter några sekunder utbrister jag "Camilla!!! Det är Pelle, det är Pelle!!". Hon tittar på mig och säjer "Vadå? Vilken Pelle?" "Det är PELLE FRÅN THE HIVES!" Jaha, inget mer med det, tycker hon. Jag var ju såklart tvungen att titta in i fönstret igen och ler fånigt. Han tittar upp och ler. VÅRA BLICKAR MÖTS. Jag får glass i halsen och han skrattar åt mig. Han var sååå snygg. Den kvällen/natten skuttade jag runt med "Pelle" skrivet på min panna. Dessvärre höll jag på att dö när dom spelade samma kväll. Kunde inte andas och kände mig ihjälklämd och det hela var mycket obehagligt.
Jag ångrar mycket att jag inte styrde mina steg till pizzerian och åtmindstånde sa hej, jag tycker du är svinsnygg. Så mycket man kan ångra såhär efteråt.
Festivaler är nog det finaste som finns. Det är sommar också. Jag längtar efter sommar. Man är alltid så ledsen på hösten. Vet ni varför? Inte jag heller. På sommaren/våren är jag glad ca. 95 % av tiden. På hösten/vintern är jag glad ca. 60 % av tiden. Varför är det så? Det är ju bara för hemskt alltså.
Nu lyssnar jag på Hästpojken. Ett alldeles för fint band som jag lyssnar alldeles för lite på. Ändring på det.
Puss och kram.
Kommentarer
Postat av: Kim
Aw, mycket man ångrar. Ska vi ingå i en pakt? Där vi måste börja säga sånt till folk, man ångrar sig sällan!
Postat av: jag
kim: ja! det tycker jag att vi gör!
Trackback