talk is cheap

Älsklingar! Jag såg en hemsk film idag. Den var så hemsk att jag grät och fick ont i hjärtat och bara kännde att nu får det vara nog. Nu får världen stanna upp, andas och se på de människor som redan ligger ner. Och så tänkte jag på knark. Knark. knark, knark, knark. Hur det i dagens samhälle är så jävla romantiserat. Hur vi blir pumpade med bilder på Kate Moss när hon tar herion men fortfarande tycker vafan det är väll hennes eget val, hon får väll göra vad hon vill. Vi tänker inte på den där tjejen som ligger på ett smutsigt golv med en kropp förstörd av knark. Vi tänker inte på det och det gör mig arg. Fast mest ledsen. Något så hemskt får aldrig romantiseras och ignoreras. Aldrig. Aldrig mer knark. I Mun mot mun är allt hårt och mörkt och hemskt och hjärteskärande. Det är aldrig fint och aldrig romantiserat. För det är det värsta jag vet, saker som ignoreras fast det är så uppenbart.
Scenen där Veras röst ekar i bakrunden "ser du mig nu?..." är nog det sorligaste jag sett.