talk is cheap

såg första avsnittet av den nya the hills säsongen. satt och fnissade för mig själv. gah vad det är spårat. skvaller och drogproblem och 10 skönhetsoperationer hit och dit. för att inte tala om spencer. han förtjänar ett nackskott. dom skulle lagt ner skiten när lauren slutade.

jag och min assistents tappra försökt till att göra en videoblogg:

"om ni där på andra sidan undrade varför jag precis gjorde en konstig grimars så var det för att det knakade till i min käke. ganska obehagligt faktiskt. tänk så gick den ur led?"

"du överskred gränsen lite. men helt ok."

"mest av allt skulle jag bara vilja döda alla dom där jävla fittorna som håller på att kriga hela tiden"
 
"nää, gud nu fick jag en minnesförlust"

dessutom avslutade vi hela skiten med en improviserad rap.

ingen kommer någonsin få se den, ja förutom om jag bloggar i fyllan eller om någon hackar sig in i min dator.

tjarå!

kära matilda. du måste sluta radera dina blogginlägg. det är roligt att bläddra tillbaka i bloggarkivet och läsa gamla inlägg som bloggaren skrev för flera månader sedan. nej, nu får det vara slut på dumheterna. radera inga fler blogginlägg!
förstår vi varandra? ja? bra! tack på förhand! :)

(gäller även alla andra som raderar sina blogginlägg)

henrik elenius, 18 år erkänner: "det var jag som sprängde bilen på lompis"

här är en kort intervju med honom direkt från österåker:

hur gick bombningen till?
- jag vet inte. kommer fan inte ihåg. var så jävla full.

varför gjorde du det?
- jag hoppades att någon skulle stryka med, så att säga.

förlåt för jävligt kass uppdate. har ingen inspiration. dessutom har jag fullt upp med att ta promenader i det fina värdet och odla nya fräknar samt skriva kapitel efter kapitel. jag är mer inne i sigrid och natalies liv än mitt eget just nu känner jag. vet ej om det är på gott eller på ont.

- när personer "spelar trummor" i sitt knä. gah, rysningar av obehag går genom min kropp. ser så jävla töntigt ut. varför inte dra ett sola på luftgitarren istället? det ser iallafall lite mindre töntigt ut.

- bloggare som länkar till en sida och den länkade sidan kommer upp i samma fönster. man bara: hallå jag vill läsa klart bloggen SEDAN titta länken om den nu är intressant det vill säga.

- när man ska handla något och man har precis jämna pengar sedan när man ska betala visar det sig att man har 1, 2 kronor för lite. asskämmigt. helst om det är en lång kö och så måste man smyga iväg med svansen mellan benen. eller alternativt, att kortet inte fungerar. det hände mig och mina två klassisar idag. jag började skratta i ren panik.

- när personer som fiskar desperat efter komplimanger. dom typ "gud vad fult det här blev" och "usch det är sååå stökigt hemma hos mig" och "jag måste verkligen börja träna" fast det är jävligt uppenbart att det blev jättefint och att det inte alls är stökigt och att dom redan är en size zero.
det värsta är personer som säger "jag vill gå ner 5 kilo!" och så väger dom typ 100 ton mindre än en själv. man bara "jaha, så du tycker jag är fet?" eller så säger dom "jag skulle vilja gå ner lite i vikt. jag vill se ut precis som dig!" och så är det uppenbart att dom är mycket smalare än en. skev självbild eller vadå? har ni tänkt på att det oftast är skitsmala personer "som vill gå ner några kilon" eller tränar som besatta inför sommaren. vad fan är grejen?!

- när folk som inte stannar när man ska gå över ett övergångsställe. det är oftast 50 plusare som sitter inne i bilen och flinar lite när dom åker förbi. samma sak i frågeprogram/tävligsprogram, alltid när det är med unga personer så ska 50 plusarna attackera dom yngre deltagarna. känner dom att dom alltid behöver vinna över den yngre generationen? hoppas dom är medvetna om att det är vi som kommer styra landet om några år.

- när folk inte kan ge ett visst tv-program, film, musik, bok, vad fan som helst en chans för "det är inte min stil."

- när man ställt klockan lite tidigare (jag gör det varje dag) så man kan snooza ett tag (en timme i mitt fall) och så vaknar man inte när klockan ringer utan man vaknar först den tiden då man verkligen, verkligen måste kliva upp för att hinna med bussen. känslan av att inte hinna snooza utan att man måste pallra sig upp ur sängen är obeskrivlig.

- när personer tycker om nirvana eller typ håkan hellström och så frågar man "aha, vilken tycker du är den bästa låten då?" och dom svarar smells like teen spirit eller känn ingen sorg för mig göteborg. ahahaha. man vill dra skämmskudden över ansiktet och säga "ja, det verkar ju onekligen som om det är ditt favoritband! har du hört några andra låtar än dom "mest kända"?" (no offense mot dom som faktiskt gillar nirvana och håkan hellström och har dessa låtar som favoriter, dock tror jag inte dom är så vanligt förekommande.)

- när personer säger/skriver någonting sarkastiskt eller något som man uppenbarligen fattar inte var menat som något seriöst bara MÅSTE lägga till ett "jag skojar bara" eller "skämt åsido". det förstör liksom hela grejen.

jag typ sprang hem och fast jag intalat både mig själv och camilla (mest c då för att hon inte skulle behöva spärra in mig på psyket) att jag absoult inte skulle se det sista avsnittet av glee så satt jag ändå där framför datorn. och herregud. och herregud. för att inse att jag faktiskt redan hade sett det sista avsnittet och att det nya kommer ut först på tisdag.
denna besatthet börjar uppnå nya nivåer. den börjar springa ikapp o.c på besatthetsskalan och då var jag ändå...ja vad ska man säja...SJUKLIGT BESATT!!!!!!!!
besatt på ett: göra-kollage-få-raseriutbrott-när-jag-inte-får-dvdboxen-i-present-råkar-beställa-2-ex-av-soundtracket sätt.
det mesta av min tankeverksamhet (hähä, som om det skulle finnas någon sådan hos mig) under tre dagar har gått åt till att fundera över hur jag någonsin ska hitta en kille som är lika snygg som puck och lika snäll som finn. och hur i hela jävla världen jag ska hitta en bög vän som är lika fab som kurt. och jag kan konstatera att jag skulle dö för att få stå på scen och sjunga och dansa. eehh ja, om man bortser från lite scenskräck och det lilla faktumet att gud ej blessade mig med gyllene stämband och en korrdinationsförmåga a la michael jackson.

(och här skulle det vara riktigt fett med ett flott kollage tillägnat min nya favorit serie of all time men istället fåre bli det här klippet)

jaja, ni kommer ju inte titta på klippet så det få bli en bild också (döh)

älskar när man fastnar för serier. jag har sträckkollat halva säsongen av glee. addictive. man gillar tillochmed dom ganska elaka cheerleaderna. mest hoppas jag att will och emma blir ihop!

det är något speciellt med vänner som man vet alltid kommer finnas där. som man kan prata om vad som helst med, tills man får kramp i käkarna för att man pratar i ett. man pratar om viktiga och oviktiga saker. men som man också kan sitta tyst med för att ingenting behöver sägas. som man kan skratta så mycket med att man får ont i magen och ögonen tåras. som vet vad man känner fast man inte berättat. dom man är stolt över. dom man ska älska föralltid.
sedan finns det dom personerna som var förr, som man fortfarande känner. dom som det är så sorgligt att man tappat men som man vet att man alltid kommer att bry sig om ändå. som man kan prata med fast det gått ett år. dom som fortfarande har en speciell plats.
sedan finns det dom man aldrig kan bli av med, som man aldrig vill bli av med. som är av samma blod. ens syster.

ey, ey bitches im back. 
när jag kom hem fick jag något slags psykryck och började städa. blä nu ska jag fortsätta med det och sedan ska jag titta på nya avsnitt av tre av mina favoritserier.